E.Brandin

Varning för långt och patetiskt inlägg:

Nog att jag tittat in i alla dessa småtjejer bloggar lite då och då...Klickade in på Isabelles blogg och blev riktigt chockad när jag läste ett inlägg om hennes skolgång och kommenterade detta givetvis..

Isabelles inlägg:

antar att ni har rätt att veta vad det handlar om också. skolan. jag hade evk-möte med bla rektorn och min mentor idag. och om jag ska sammanfatta vad dom sa under mötet, så är det att jag är körd, och kommer i stort sett vara utkastad från skolan efter sommarlovet.. men självklart sa det inget rakt ut, men de är precis vad de menar, har varit med om detta förr. (har ju gått om ett år som ni kanske vet). de har tidigare sagt att jag måste ha minst godkänt i alla kurser för att få börja i 2an (vilket de bestämde då jag redan låg illa till), och just nu har jag ig varningar i alla ämnen förutom just media.. denna onda cirkel som aldrig tar slut.

skolless – ingen motivation – stannar hemma – missar skolan – halkar efter – mindre motivation – stannar hemma – missar ännu mer – och så fortsätter det och blir till en ond cirkel.

detta har pågått så länge, utan att jag fått minsta lilla hjälp eller stöd, trots att det är så tydligt att jag behöver det. det enda jag har fått höra är hur illa det ser ut för mej, hur mycket frånvaro jag har, hur mycket jag missat, att jag inte kommer få börja i 2an om det fortsätter. allt jag redan vet, det jag inte behöver höra varje gång. jag behöver någon som kan hjälpa mej att finna motivationen, någon som hjälper mej att ta tag i det jag missat, någon som får igång mej igen.

jag går in i väggen tillslut. jag har den enorma högen med arbete och läxor som jag missat. arga lärare, arga föräldrar, ingen som förstår. jag har varit skolless sedan jag gick i typ 7e klass. alltid samma sak. och aldrig har det funnits någon som hjälpt mej. endast detta eviga tjat om hur dåligt det går.. vilket gör att det går ännu sämre. jag blir ingen ”nu jävlar!!” när jag får höra att det går dåligt för mej. det är ingen ”väckarklocka” som de vill kalla det. det leder bara till ångest och stress, och tillslut ger jag upp helt.

och nu får jag höra att jag är så gott som körd. finns inget att göra. ingen hjälp att få. ingen fortsättning.. jag vill verkligen inte.. jag behöver hjälp för att komma igång igen. men de verkar redan ha bestämt sej för att jag ska bort från skolan, så de slipper detta problemet.

jag är inte dum, och jag har aldrig haft svårt för att lära. allt handlar om motivationen och viljan. min frånvaro, som gör att jag missar så mycket. och frånvaron beror på att jag inte tar mej upp ur sängen på morgonen, vilket beror på att jag saknar just motivation att gå till skolan. och detta blir ju inte precis bättre av att jag vet att jag kommer mötas av massa tjat och skäll när jag väl går dit.


Min kommentar var då att hon får helt enkelt skylla sig själv och kanske att hon skall lägga ner lite mer tid i skolan än på bloggen. Givetvis så klarade hon inte av att godkänna denna kommentaren vilket är typiskt folk som inte kan ta "skit". Så jag fick en kommentar tillbaka iallafall vilket var vågat av henne...

Isabelles svar till mig : idiotisk kommentar. bloggen har jag på sidan av skolan, och den skriver jag i EFTER skoltid. tycker synd om dej och alla dessa trångsynta människor som aldrig kan sätta sej in i någon annans situation.. sympati är en bra egenskap. lär dej

Då skrev jag klart och tydligt att vem fan är inte skoltrött någon gång då och då i livet men det är ju för fan bara att ta tag i det. Och varför hon tycker synd om mig är en bra fråga med tanke på att jag har gått ut högstadiet och gymnasiet och nu läser på Universitet...Sen kan jag faktiskt inte sätta mig mig in i hennes situation då jag inte förstår hur man kan skaffa sig IG i alla ämnen...

Kampen fortsätter helt enkelt!