Gammal kärlek rostar aldrig
"Friends are the family we choose for ourselves"
Igår hade jag ett kärt återseende, träffade min Petra.
Ja, min Petra.
Det var så längesedan jag träffade henne.
Och det var helt fantastiskt att träffa henne igen.
Har saknat hennes nervösa beteende och hennes goa skratt.
Kommer ihåg första gången jag träffade henne, det var när jag gick i 6 an på Almåsskolan och hon gick på Sinntorp skolan. Man brukade ha disco på Sinntorpsskolan och där brukade vi ses.
Kände henne inte så väl då.
Men efter många år, så var hon min bästa vän.
Vi gjorde mycket tillsammans.
Vet inte egentligen varför vi slutade prata. Eller varför det har tagit så lång tid sen vi pratade.
Men igår kände jag verkligen hur mycket jag har saknat henne och hur mycket den tjejen betyder för mig.
Visst en vänskap kanske inte kan bli som den var förut, att den aldrig kan gå tillbaka till det då var.
Men om man ger det en till chans kan man göra vänskapenn ännu bättre.
Man vet aldrig när man hamnar i graven och man har allt för lite tid på sig för att vara arga eller sura på varandra.
Man ska ta vara på tiden man har.
Petra är en stor del av mig och det kommer hon alltid att vara.
Vi har ställt upp för varandra när det har varit svårt och vi har haft så roligt ihop.
Och det kommer jag aldrig att glömma.