E.Brandin

Det är november och vintern har kommit till Oslo. En liten pojke står i fönstret och tittar ut på snögubben i familjens trädgård. Medan han studerar de stora, svarta ögonen som syns tydligt i allt det vita undrar han vem som har gjort den. För det är något som inte riktigt stämmer, i stället för att vara vänd ut mot gatan stirrar den på huset. Upp på honom.

Nästa morgon är den lille pojkens mamma borta och runt snögubbens hals sitter hennes rosa favorithalsduk.

Kommissarie Harry Hole på Oslopolisen kopplar snabbt ihop kvinnan som anmälts försvunnen med ett anonymt brev han har fått av någon som kallar sig Snömannen. Och snart upptäcker han att det är oroväckande många kvinnor försvunnit spårlöst samma dag som den första snön fallit.

Läste klart denna bok igår, och den var verkligen hur bra som helst. Skräckinjagande och det var nästan omöjligt att slita sig ifrån den.

Kände allt flera gånger att håren på kroppen reste sig.
Jo Nesbo säger själv att detta är hans bästa bok.
Och jag håller med, det blev en sjuk vändning i slutet.